Jag och min pojkvän nynnar som vanligt våra oden till Fokus förträfflige krönikör Malte Persson, varför detta inlägg kommer vandra hans upptrampade stigar. Malte skrev i Fokus om den intellektuella nutidsmänniskans osaliga hets efter att hela tiden ligga steget före. Om hur meta-tänket tagit över, när vi snarare är intresserade av att utvärdera utvärderingen än att uppleva en situation omedelbart och materiellt. Denna iver efter att slå omgivningens tankar kan ganska osökt härledas till vår oro över att bli bedömda snarare än att få bedöma, och boven blir den individualistiska värld som kräver ett konstant vaktande på det egna varumärket i hävdelsen av oss själva som självständiga aktörer.
Som en motvikt till detta har vi istället velat slå några oironiskt överentusiastiska slag för det bejakande och närvarande. Att resolut vägra reserverande brasklappar och istället, i alla fall ibland, köra anti-metarevolution hela vägen.
Detta naturligtvis inte på något sätt representativt för vad som kommer utspela sig här på bloggen, eftersom mitt förhållande till meta-frågan snarare är det motsatta och jag är och verkar förbli en fullfjädrad reservationsfegis. Inför kommande inlägg vill jag därför lägga in en uppmaning om att minnas vad denna blogg så fatalt kommer att misslyckas med, för att ge det ogenomtänkta en aningens utlopp bara ibland.
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar