År 2004 kom den ut, boken som efter att ha frontats i Oprah Winfrey drog det slutliga plåstret från alla sönderanalyserande tjejers bekräftelsesår. He's just not that into you hade ett budskap som jag till en början inordnade bland årets mest befriande. Att man i sin mest osäkra tonårsperiod, med allt vad det innebar av stötande och blötande kring killar som var mer eller mindre villiga att ge en sitt erkännande, fick ett slag på kinden signerat 'the hars reality' var uppfriskande. Exponeringen var ankommen och alla återförsäkringsjunkies kunde enas i sitt sorgearbete kring ett existensberättigandet som ofta inte skulle komma.
Ett första steg till att frigöra sig från ett beroende av t.ex. bekräftelse, är att inse faktum och lära sig att tackla sin skit på egen hand. Så långt så väl. Men det finns en annan sida av exponeringsmyntet.
Altermativen som presenteras i den här boken är i krass mening två. Antingen kan tjejen enligt den gamla skolan klamra sig fast vid en passiv och ängslig förhoppning om en kille vars beteende hon kommer romantisera, analysera och göra allt för att anpassa sig efter. Eller så kan hon inse faktum, att han inte är tillräckligt besatt av henne för att förhoppningen skall vara fruktbar, och i så fall överge den tvivelsutan. I båda fall förutsätter man att tjejens uppdrag är att konstatera huruvida killen dyrkar och bekräftar henne i tillräckligt hög grad för att hennes bräckliga självkänsla skall få ro. Hennes roll är att invänta Svaret, att inordna sig efter situationen som den uppenbarar sig och att passivt godta det budskap hon får.
Det givna alternativ tre nämns inte, trots att det är den enda rimliga motsvarigheten till de handlingsmöjligheter som hennes manliga motparter många gånger har att röra sig med. Den manliga relationssökarstrategin besjälas nämligen av strävan. Den uttrycks i former av aktivitet, målmedveten uppvaktning och ihärdighet. Den är den totala mottesen till ängsligt analyserande och den existerar som något fristående från motpartens bekräftelse. Den manliga relatinssökarstrategin handlar helt enkelt om att utröna sitt eget intresse istället för motpartens, och att agera i enlighet med den motivationen.
Under det senaste året har jag dejtat i imponerande mängd. Jag har minglat med växande förtjusning i nattens händelser och har varit snart sagt obegränsad vad gäller ålder, fora och typer av snubbe. Några gånger har det funkat bättre, andra betydligt sämre, men flera gånger har jag själv funnit mig vara en avgörande faktor för skeendets pådrivande, kanske rentav förekomst. Jag har kort sagt samlat på mig otaliga upplevelser - trevliga, bedrövliga och omvälvande - upplevelser jag med säkerhet inte fått del av om jag inrättat mig efter Oprahs devis.
Vad jag dragit som slutsats av det här är följande. Att om kvinnan har att röra sig med att leva i romantiserande förnekelse om motpartens åsikt eller att godta den som diktat utan minsta egna önskemål, kommer hon gå miste om alla de gråzoner av relationer som kan förekomma innan man vet vad man önskar med den andra parten. Hon kommer att göra det som den moderna kvinnan av goda skäl manats till att ompröva - nämligen att se sig som behållare för andras aktivitet och avsikt, och att undvika egna anspråk.
Därför hoppas jag att mina kära tjejvänner då och då kan kosta på sig att släppa både neurotiska analyser och övermänsklig känslighet för vad som eventuellt kan uppfattas som ett turn-down. Och inse att deras lust och intresse för att testa på något är en signal så god som någon för att fortsätta att agera. Så att man kan återfinna sig med en och annan erfarenhet som man också valt och velat, och inte enbart de som med fulla försäkringar serverats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar