Tittar på Så Mycket Bättre och slås som många andra av Miss Li:s charm. Hon skrattar avväpnande på vad som kunde uppfattas som ifrågasättanden och besvarar hyllningar med milt förringande. Att hon knappt kan ta emot den minsta positiva feedback utan att lägga över credden på någon annan, kunde lätt anklagas för att vara jante i sin faddaste form. Hon gör allt annat än att framhäva sig, ändå är det uppenbart att hon är stjärnan bland dem.
Det är nämligen så att ödmjukhet är något helt skilt från självförminskande grundat i osäkerhet. Ödmjukhet springer ur ett lugn och en trygghet. Det är motsatsen till hävdelsehunger, och kan vara en förutsättning snarare än ett hinder för självsäkerhet. Den ödmjuka personen har förstått det fina i att förflytta fokus från sin egen briljans. När den självframhävande kommer att kräva bekräftelse av den prestation som låg till grunden för framhävandet, kan den ödmjuka skapa sig en prestationsmässig frihet. Hon behöver inte kämpa för omgivningens fortsatta gunst, då denna gunst inte blivit erkänd som relevant del för arbetsglädjen till att börja med. Istället uppnås en ovärderad position, där ens mer eller mindre befintliga duglighet lämnas därhän, och där man med oberördhet kan fortsätta gärningen för gärningens egen skull.
Man har helt enkelt förstått att ett fastlåsande i en framgångsrik identitet kan ta över. Att det kan bilda ett strängt mått för vad som accepteras härnäst, och att det man gör förlorar i betydelse jämfört med vad det säger om upphovsmannen. När man fixerar vid att berömma sig kommer man också fixeras vid att önska fortsatt beröm. Bekräftelsekärlet har öppnats, värderingsfrågan ställts, och det man gör i fortsättningen kommer svårligen att ses som annat än svar på just denna.
Därför önskar jag att fler kunde ta efter Miss Li och fokusera på glädjen i att åstadkomma, snarare än de hyllningsaltare åstadkommandet förmår placera en på. Om man inte har haft turen att begåvas med en överjordisk integritet eller aldrig flackande talang, riskerar en identifiering med framgången annars att göra framgången till det enda godtagbara på bekostnad av genuin lust. Detta gör en inte till en i längden stolt och självständig människa, utan till den fortsatta acceptansens slav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar